Sparad i Träning, Vardag

Från 56 till 37 kg

Från 56 kg till 37 och ett bmi på 15. Har haft tankar på att göra detta inlägg ett tag nu men eftersom det fortfarande känns rätt privat har jag väntat med det. Vad hände, egentligen?

I hela mitt liv har jag haft en osund relation till mat. Efter min första ryggoperation gick jag upp i vikt. Jag kände mig så lurad då, en person, hade sagt att kroppen behövde energi för att läka och därför kunde jag äta precis vad jag ville. Det var långt ifrån sanningen då kroppen, nästan lättare, la på sig. Jag vägde rätt mycket som 14-åring och var väldigt rund. Efter den operationen gick jag ner 3 kg.

img200yo_51704c3e9606ee1692aa6f4e

Den sommaren gjorde att jag allvarligt började se på min kropp annorlunda. Hade tidigare försökt spy men nu hade jag inget val, eller trodde det i alla fall. Jag har spytt upp mat hos, i princip, alla mina vänners, släktingars, på gator och bakom buskar. Jag hetsåt rätt mycket och var tvunget att göra av mig med det på något sätt. Ganska effektivt var det. Gick ner några kilon men ”slutade” med det då jag började käka antidepressiva, fluoxetin. När jag var 16 gick jag kraftigt upp i vikt. Jag kunde i princip äta huuuur mycket som helst – men fortfarande vara hungrig. Jag levde vidare och slutade nian med en rätt rund mage.

PicMonkey Collage1

Bodde i jourhem på den första bilden, mådde väldigt dåligt. 

Första året på gymnasiet blev väldigt svårt. Hade precis gjort slut med mitt ex, slutat med antidepressiva och hamnade i en klass där jag inte kände någon alls. Det var svårt för mig då jag var väldigt mycket större, än de andra tjejerna i min klass. De var smala och jättefina samt att många av dem tränade. Jag hade en väldigt motiverande idrottslärare som fick mig att börja träna. I och med min dåliga sömn så började jag träna på nätterna. Träningen blev, tyvärr, ett missbruk. Sprang, i princip, alla dagar i veckan – gärna dubbelpass. Jag tränade på nätterna samt ”tjuvtränade” när jag fick tid. Slutade även i den här perioden att äta. Ibland gick det dagar innan jag åt. Jag klev ofta upp vid 03 – 04 för att hinna springa och köra ett långt kroppspass. Jag hade ingen koll på kalorier, utan trodde att min kropp hade slutat förbränna.

tumblr_m9pxlm7wev1rd6ksso1_500

Jag tappade några kilon till, jag var hungrig. Min hjärna var utsvulten så började läsa på rätt mycket om mat – kalorier. Än idag kan jag räkna ut i princip all mats kaloriinnehåll. Det innebar att jag fortfarande kunde äta godsaker men ändå gå ner i vikt! Underbart helt enkelt. Jag kunde börja äta lunch på skolan, vilket jag annars undvek.

kropp11

2 året i gymnasiet… Jag slutade att fungera. Jag var fysiskt utmattad, mensen försvann bland annat. Kunde knappt gå till skolan, utan fick ta flera pauser där jag antingen satt eller la mig ner. Mitt hjärta pumpade så hårt och för att få upp värmen i kroppen åt jag förbrännande piller med termogen effekt. Jag mådde så dåligt och visste att jag skulle dö om jag fortsatte. En del kan bli ännu smalare utan att gränser blir nådd, men min kropp orkade inte mer. Jag var nere i en djup depression och visste inte riktigt då att det var omständigheterna i, bland annat, hemmet jag bodde i då som gjorde att mitt liv blev så begränsat. För att mina aktiviteter inte uppskattades så avslutade jag i princip allt som jag någonsin tyckt varit roligt. Jag slutade till och med umgås med vänner. En bidragande orsak var också att jag åt väldigt kaloririkt bland kompisar – för att jag inte kunde hantera mina känslor.

PicMonkey Collage

Det var något år emellan… Framstod utåt sätt som ”vältränad och nyttig”. År 2012 vägde jag ganska mycket för min längd.

Jag orkade inte längre. Det var ingenting som gick bra. Tappade extreeeeemt mycket hår (ca 2/3 – hade riktigt tjockt hår en gång i tiden) satt och gjorde hårbollar på lektionerna. Det var bara inte värt det längre. Jag låg ofta bredvid tågrälsen och lyssnade då tåget dundrade förbi. Där fick jag vara själv och tänka. Där slapp jag kraven, alla negativa kommentarer – men främst alla blickar. Folk hade allvarligt börja reagera på min viktnedgång men jag var så djupt nere att det inte fanns något längre kvar. Alla år av kamp, hade ingen energi kvar. Jag gick en gång till en dietist som gav mig ett förslag över vad jag kunde äta under en dag. Vägde då 37 kilo. Det var så mycket mat att jag trodde hon skämtade, samt var jag rädd för att, hon jag bodde hos skulle få reda på att jag hade varit där. I hennes värld var det hon som hade hjälpt mig med allt och därmed skulle hon bli sjukt kontrollerande om hon visste.

ko_51405ff4e087c322a8bf2550

Vilket tillslut hon märkte av. Hon trodde att hon hade varit först med att se min viktnedgång (ca 2 månader efter alla andra) och jag ljög över mina matproblem. Jag sa att det bara hade blivit så och att jag inte visste varför samt klämde jag fram lite tårar för att förstärka lögnen. Hon sa otroligt många taskiga saker. Bland annat om hur äcklig och ful hon tyckte jag hade blivit. Jag tror inte det hjälper någon att höra det.

3580807605_51b4af86e087c3465ab352ee

Vad var då vändpunkten? Mitt i allt så tänkte jag att det sista jag måste prova, innan jag lägger mig på spåret, är att bli tillsammans med Simon. Jag hade varit kär i honom över ett år och han skulle komma till Umeå och spela en schackturnering. Jag hade inget minne kvar så jag hängde med Emi på schackklubben avsides. Sov sedan över hos en kompis, där Simon också sov. På något sätt så hamnade jag på samma madrass som honom och höll han i handen hela natten. Det gick så fort allting och helt plötsligt skulle han hem, till Boden och jag visste inte alls vart vid stod. ”Är vi tillsammans eller?” kom jag ihåg att någon av oss skrev på sms och någon av oss svarade ”Ja”. Det är det bästa som har hänt mig 🙂

picmonkey_collagej_513b840ce087c34bdfa44e76

Han + mina kompisar stöttade mig otroligt mycket. Tyvärr var det bara vuxna som uttryckte riktigt klumpiga saker, men otrooligt fina vänner har jag haft igenom den tiden. Det känns så stört när jag tänker tillbaka på det och hur mycket mitt liv har förändrats på något år. Bråkade varenda dag med familjehemmet om att jag hade blivit tillsammans med Simon. Det bästa någonsin var att flytta från den stressen som var där. En annan viktig del i min återhämtning har varit att fråga ”Vad är viktigt för mig?” + min andra operation + Blogilates. Simon har verkligen varit hur hjälpande som helst (det är svårt att se det just då, men nu i efterhand är det väldigt tydligt). Han tvingade mig aldrig till något utan lät mig i min takt återhämta mig och han var inte negativ. Jag har levt ett liv bland många kontrollerande människor och han vågade istället lita på mig. Han klämde aldrig ur negativa saker om mitt utseende utan lyfte snarare punkter om vad som är sunt och osunt. Vet faktiskt inte hur han har kunnat få all kunskap han besitter.. Fortfarande ett mysterium, hehe 😉

tumblr_m6uikcw9Q01qd45ayo1_1280 

Annonser

Författare:

Hej! Jag heter Sanna Eriksson och är 21 år. Mitt ursprung är ifrån Umeå men bor nu tillsammans med min pojkvän i Boden. Jag är skoliosopererad (2 ggr) och lever i konstant smärta. Trots smärtor har ett brinnande intresse för träning och hälsa samt hoppas jag kunna inspirera er till en hälsosammare livsstil! - Diplomerad massör - Arbetsterapeutstudent - Forever Businessowner Frågor/betällning: dreamspo.se@gmail.com

En reaktion till “Från 56 till 37 kg

  1. Vilket modigt och ärligt inlägg ! Jag är övertygad om att dina erfarenheter kommer att vara till hjälp för många av dina läsare och i ditt kommande arbete. Ett visdomsord, som manar till eftertanke efter att ha läst din text, lyder: ”Du ska aldrig döma någon förrän du gått en vecka i dennes skor”. Namnet Simon betyder klippa och det stämmer verkligen in på honom. Jag hoppas innerligt att ”den ljusnande framtid ska vara din”. Bamsekramar !

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s